









Dokumentären om Pushwagner handlar om en gammal, sliten men charmig konstnär. Vi får följa honom under perioden då han i rätten kämpar för att få tillbaka rättigheterna för sin konst som han tidigare hade skrivit över på sin dåvarande assistent. Man får se allt från en charmig och rolig gammal man till en bestämd och stundvis smått obehaglig person som vet vad han vill och hur han vill ha det. En fascinerande människa men tyvärr blir man inte lika fängslad av själva dokumentären. Han påminner lite om Serge Gainsbourg i.o.m. hans arrogans, självförtroendet till det han skapar och resultatet av missbruk som hinner ikapp på äldre dar och sliter på psyket och kroppen.
Det blev sommarlov och jag fotade mot vanadislunden genom min mammas sovrumsfönster.

Jag la mig i gräset och fotade upp mot trädkronan och där kom två fönster från mitt gamla klassrum med. Väldigt fint då det ser ut som om man kan öppna dem och hoppa ut, kanske hamnar man i Underlandet eller kanske i Kina.







