Wes Andersons Moonrise Kingdom. En film som man måste se om man inte redan har gjort det. Han är en av mina favoritregissörer, sättet som kameran filmar; den är otroligt stadig och rullar vågrätt med skådespelaren när hen går eller väldigt väldigt ostabilt och intensivt. Lugn blandat med kaos. Den dramatiska musiken till ibland (fysiskt) händelselösa scener. De små detaljerna som att en pojke hoppar studsmatta i bakgrunden av en scen där det enda en hör är gnisslandet från fjädrarna. Sam som ser allt ur en scouts perspektiv, säger så kloka saker och är så himla himla kär. Suzy som är så tyst men samtidigt så intensiv. Hennes ansiktsuttryck som ibland kan vara direkt märkliga men ack så fina.
Färgerna, ljuset, kläderna, attityden. Åh. Kan ju inte bli bättre.
(Detta inlägg kanske är lite spoiler-alert men frankly- I don't give a flying fuck :-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar